En ny studie från Karolinska Institutet kopplar exponering för fluorid i dricksvatten till försämrad kognitiv utveckling hos barn. Studien, publicerad i Environmental Health Perspectives, baseras på data från Bangladesh men kan vara relevant även för Sverige, där fluoridhalter i enskilda brunnar kan vara höga.
Fluorid förekommer naturligt i dricksvatten, men nivåerna i kommunalt vatten i Sverige är låga. I länder som USA, Kanada, Chile, Australien och Irland tillsätts fluorid i dricksvattnet för att förebygga karies. Det är inte tillåtet i Sverige, men i vissa bergborrade brunnar kan halterna vara höga.
– Tillsatsen av fluorid i dricksvatten är omdebatterad eftersom det finns farhågor om hälsorisker. Våra resultat stödjer hypotesen att även relativt låga halter fluorid kan ha negativa effekter på barns tidiga utveckling, säger Maria Kippler, docent vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet, som lett studien.
Studie av 500 barn och mammor
Forskarna har undersökt sambandet mellan fluoridexponering och barns kognitiva förmågor. Studien omfattar 500 mammor och barn på landsbygden i Bangladesh, där fluoridhalten i dricksvattnet motsvarar nivåer som återfinns i Sverige och många andra länder.
Barnens kognitiva förmågor testades vid fem och tio års ålder av utbildade psykologer. Exponeringen för fluorid mättes genom urinprov från både mödrar och barn, vilket speglar intag från vatten, mat och felaktigt använd tandvårdsprodukter.
– Jag vill betona att tandvårdsprodukter som tandkräm normalt sett inte är en betydande exponeringskälla eftersom de inte är avsedda att förtäras. Fluor i tandkräm är viktigt för att förebygga karies, men det är viktigt att lära även små barn att spotta ut tandkrämen efter tandborstningen, säger Maria Kippler.
Koppling till försämrad kognition
Fluoridhalterna i urin hos de gravida kvinnorna i Bangladesh låg i genomsnitt på 0,63 mg/L. En ökning av fluoridhalterna hos mödrarna kunde kopplas till lägre kognitiva förmågor hos barnen vid fem och tio års ålder.
Barn som vid tio års ålder hade mer än 0,72 mg/L fluorid i urinen presterade sämre på kognitiva tester än barn med lägre halter. Resultaten visade särskilt på försämrad verbal förståelse och sämre förmåga att tolka och bearbeta sinnesintryck. De nivåer som påverkade barnens kognition låg under WHO:s och EU:s nuvarande gränsvärden för fluorid i dricksvatten.
Forskarna fann dock ingen statistiskt säkerställd koppling mellan fluoridhalterna i urinen hos femåringar och deras kognitiva förmågor.
– Det skulle kunna bero på den kortare exponeringen, men också att mätvärdena inte är lika tillförlitliga hos yngre barn på grund av större variationer i hur fluorid tas upp och ansamlas i kroppen, framför allt i skelettet, säger Maria Kippler.
Fler studier behövs
Studien är observationsbaserad, vilket innebär att den inte kan bevisa orsakssamband. Forskarna menar att fler liknande studier behövs för att kunna dra säkra slutsatser.
Forskargruppen kommer att fortsätta undersöka sambandet i andra populationer och utveckla experimentella modeller för att förstå de biologiska mekanismerna bakom resultaten.
– Det är viktigt med fortsatt forskning som kan ligga till grund för bedömningen av lämpliga gränsvärden för fluorid. Även små förändringar i kognition på befolkningsnivå kan ha stora konsekvenser för folkhälsan, avslutar Maria Kippler.
Studien finansierades huvudsakligen av Formas och Vetenskapsrådet. Forskarna uppger att det inte finns några intressekonflikter.
Källa: Karolinska Institutet
