I december blev Stockholms nya avloppstunnel mellan Bromma och Sickla helt utsprängd, vars uppgift är att leda avloppsvatten från Västerort till Henriksdals reningsverk. Där ska vattnet renas med ny membranteknik och bli ännu renare innan det släpps ut i Östersjön. Men den 1,4 mil långa tunneln får också förmågan att skydda Mälaren från miljöskadliga bräddningar genom att tillfälligt kunna magasinera stora mängder avloppsvatten
Vid stora regn förekommer i dag bräddningar, alltså utsläpp av orenat avloppsvatten i Mälaren. Bräddning sker för att minska risken att avloppsvatten kommer upp genom golv eller gatubrunnar när ledningsnätet blir överbelastat.
I Bromma i västra Stockholm och Hägersten i sydväst finns flera bräddpunkter där orenat avloppsvatten ibland måste släppas ut i Mälaren.
Stockholm Vatten ska nu bygga bort de bräddpunkter som är möjliga utmed den nya avloppstunnelns sträckning. Det betyder att cirka 50 procent av bräddpunkterna ut till Mälaren kan tas bort. När den nya avloppstunneln är klar leds detta vatten ner i tunneln i stället. Bräddpunkter som inte finns i anslutning till tunneln kan dock inte anslutas.
Tunneln kan fungera som vattenmagasin
Tunneln är dessutom så lång och rymlig att avloppsvattnet kan magasineras där i väntan på att reningsverket kan ta hand om vattnet.
Avloppstunnelns totala volym är cirka 315 000 kubikmeter. Det kan jämföras med beräkningen av den totala årsmedelbräddningen på 370 000 kubikmeter, alltså hur mycket Stockholm Vatten och avfall bräddar till Mälaren under ett helt år.
Att tunneln skulle fyllas helt upp vid ett enskilt regn är inte möjligt. Problem som kan uppstå med översvämningar vid mycket stora regn, som 100-årsregn, beror inte på tunnelns volym, utan på kapaciteten i de ytliga avloppsledningarna.
Avloppstunneln är dock byggd för att transportera avloppsvattnet och inte för att fungera som ett vattenmagasin. Att den även kan rymma stora mängder vatten är en konsekvens av att den är såpass lång och bred.
I miljökonsekvensbeskrivningen som togs fram vid projektets ansökan om miljötillstånd finns beräkningar på årsmedelutsläpp av fosfor och kväve till Mälaren på grund av bräddningar, före och efter tunnelbygget. Där framgår att utsläpp av kväve ska minska från 47 till 27 kg per år, medan utsläpp av fosfor ska minska från 414 till 237 kg per år.
Nödkraft kan hålla i gång pumparna
Den nya avloppstunneln har en lutning på 1 promille, alltså en meter per tusen meter, för att vattnet ska rinna med självfall hela vägen. Botten är v-formad för att underlätta vattenflödet. För att undvika att det samlas för mycket sediment, det vill säga att avlagringar fastnar på den lägsta nivån, under Mälarpassagen, leds avloppsvattnet på den sträckan genom ett antal rör/avloppsledningar i tunneln. De kan på så vis spolas rena från avlagringar och slam.
Beredskap finns vid nödstopp av pumpstationerna vid Henriksdal för att undvika att tunnelsystemet fylls.
Det går att tillhandahålla reservkraft till reningsverken, som innebär att pumpstationerna inte ska stanna. Om det trots allt skulle inträffa och tunneln fylls finns det ett system med nödbräddning av tunneln.
Under tunnelbygget kontrolleras inläckaget i tunneln noggrant. Precis som vid alla tunnelbyggen hade Stockholm Vatten och avlopp ett omfattande program för att säkerställa att grundvattennivån inte sänks på grund av tunneln. För att minimera att grundvatten läcker in i tunneln görs så kallad förinjektering – dvs långa borrhål borras in i berget kring tunneln och tätas sedan med betong.
Det återstår en hel del arbeten innan avloppstunneln kan driftsättas. I de delar av tunneln där avloppsvattnet rinner fritt utförs först bottenrensning med efterföljande fyllning och slutligen gjuts en betongvagga i botten av tunneln. I Mälarpassagen ska en väg byggas och tunneln kläs in i betong, och sedan ska det monteras flera stora avloppsledningar i den delen av tunneln. Det ska också utföras en hel del installationsarbeten. En ventilationsskorsten ska byggas i Ålstensskogen i Bromma. Slutligen ska tunneln anslutas till Stockholm Vatten och avlopps befintliga tunnlar och anläggningar i Bromma och Eolshäll innan tunneln kan tas i full drift.
Fördubblad reningskapacitet i Henriksdal
Mer än hälften av avloppsvattnet i Henriksdal kommer att renas med en för Stockholm ny och effektiv reningsteknik med planerad driftsättning i år.
Det handlar om så kallad membranteknik där avloppsvatten pressas genom små porer som är 1000 gånger mindre än ett hårstrå, 0,00004 millimeter i storlek. Tekniken ersätter den traditionella eftersedimenteringen och bidrar till att kväve, fosfor och mikroplaster men även partiklar och andra föroreningar renas bort mer effektivt än tidigare. Teknikskiftet innebär samtidigt att reningskapaciteten utökas till det dubbla. Planen är att installera totalt 288 membranmoduler.
Tekniken ska bidra till att minska övergödningen Östersjön. Med hjälp av membrantekniken minskar utsläppen av kväve med 40 procent från 10 mg/liter till 6mg/liter. Reningskapaciteten i Henriksdal är på väg att utökas från fem kubikmeter/sekund till 10 kubikmeter/sekund. Förbättringar sker progressivt under projektets gång. Utbyggnationen beräknas vara klar i sin helhet 2031. Kapaciteten i reningsverket har då utökats från att omhänderta avloppsvatten från 800000 till 1,6 miljoner invånare.
