Utsläppen av växhusgasen metan från sjöar och dammar riskerar att fördubblas vid århundradets slut på grund av klimatförändringarna. Det kan i sin tur att höja jordens temperatur mer än i nuvarande värsta-scenario från FN:s klimatpanel, IPCC. Det visar en ny studie från Linköpings universitet och NASA Ames Research Center i USA.
– För mig blir det ännu tydligare att vi verkligen, verkligen vill byta klimatscenario så snabbt som möjligt. Framtiden blir väldigt osäker om vi inte gör det, säger professor David Bastviken på Tema Miljöförändring vid Linköpings universitet.
Sjöar och vattenreservoarer är några av de största metankällorna på jorden. Det mesta av utsläppen sker i samband med att mikroorganismer bryter ner organiskt material i syrgasfria miljöer. Innan industrialiseringen var naturens utsläpp av metan till atmosfären i balans med processerna som bryter ner metanet. Om de pågående klimatförändringarna stör den naturliga balansen så att naturens utsläpp ökar riskerar den globala uppvärmningen att förvärras.
Tillsammans med Matthew S Johnson, forskare vid Nasa Ames Research Center, har David Bastviken skapat en modell för att förutsäga förändringar i metanutsläppen från sjöar och vattenreservoarer fram till slutet av århundradet utifrån IPCC:s olika klimatscenarier. Modellen baseras på verkliga mätdata från 767 platser i jordens alla klimatzoner. Den tar hänsyn till en mängd faktorer som temperaturförändringar, skiftningar i årstidernas längd, olika typer av flöden, olika typer av sjöar i olika regioner, förändringar i sjöars och dammars area, samt mängden näringsämnen. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Water.
– Vi kommer fram till att det som har absolut störst effekt på framtidens utsläpp är temperaturförändringarna. Metanbildningen är väldigt temperaturkänslig, säger David Bastviken.
Anledningen är att stigande temperaturer skyndar på den mikrobiologiska nedbrytningen så att metanutsläppen ökar exponentiellt. Forskarnas beräkningar visar att om IPCC:s allvarligaste klimatscenario slår in kommer nuvarande utsläpp av metan från sjöar och dammar att ha nästan fördubblats i slutet av århundradet. Det skulle öka de totala globala metanutsläppen med cirka 10 procent jämfört med nuvarande nivå, vilket skulle bidra till snabbare klimatförändringar än i IPCC:s värsta-scenario.
Men trots att det kan se mörkt ut går det ändå att hämta något positivt ur de här resultaten, menar David Bastviken. Å ena sidan värmer människans utsläpp av framför allt koldioxid just nu upp planeten. Indirekt ökar det utsläppen av metan från naturliga processer, vilket riskerar att öka växthuseffekten ännu mer. Å andra sidan kan en minskning av människans koldioxidutsläpp ge en lika tydlig motsatt verkan.
– Varje stoppat växthusgasutsläpp från samhället får en dubbel effekt. Det kommer att förhindra den direkta klimatpåverkan av utsläppet, och det kommer också att stoppa en framtida ökning av metanutsläpp från sjöar och dammar, säger David Bastviken.
Forskningen har finansierats av Europeiska forskningsrådet, Vetenskapsrådet, Formas och NASA’s Interdisciplinary Research in Earth Science (IDS) Program and the NASA Terrestrial Ecology and Tropospheric Composition Programs.
Källa: Linköpings universitet
