Åtta åtgärder ska stärka Sveriges dricksvattenförsörjning

I rapporten lyfts behovet av ett nationellt system för råvatten- och dricksvattendata som den mest angelägna åtgärden. Foto:  johnny mcclung /Unsplash
I rapporten lyfts behovet av ett nationellt system för råvatten- och dricksvattendata som den mest angelägna åtgärden. Foto: johnny mcclung /Unsplash

Nationella samordningsgruppen för dricksvatten lämnar en rapport till regeringen med åtta centrala förslag för att säkra landets dricksvattenförsörjning. I fokus står behovet av ett nationellt datasystem för råvatten- och dricksvattendata, gemensamma insatser mot PFAS och andra miljögifter samt åtgärder för att stärka beredskapen.

Arbetet med att Sverige ska ha en långsiktigt hållbar, trygg och säker dricksvattenförsörjning berör flera myndigheter på olika sätt. Därför är samordningen av dricksvattenfrågor avgörande. I det arbetet har den Nationella dricksvattensamordningen, som leds av Livsmedelsverket, en viktig roll.

– Genom att konkret samordna arbeten och att lyfta dricksvattenfrågor och utvecklingsbehov så hoppas vi kunna stödja kommuner, länsstyrelser och andra aktörer i deras arbete, säger Christina Nordin, generaldirektör för Livsmedelsverket och ordförande i Nationella samordningsgruppen för dricksvatten.

Ett system skulle lösa flera behov
Nyligen lämnade samordningsgruppen en rapport till regeringen över utförda insatser samt vad som behöver göras för att trygga dricksvattenförsörjningen. Överst står behovet av ett nationellt system för råvatten- och dricksvattendata. Uppgifterna behövs för att Sverige ska kunna uppfylla EU-krav att bedöma och hantera risker längs hela kedjan från täkt till kran. Då måste uppgifter om råvatten- och dricksvattenkvalitet finnas. Systemet skulle också förenkla för dricksvattenproducenter och kommuner i deras rapportering av sådan data.

– Även ur ett beredskapsperspektiv är det viktigt att ha samlad information om vattentäkter och vattenskydd. Förslaget möjliggör alltså både att följa upp miljösituationen i Sverige, uppfylla krav i flera EU-direktiv samt trygga dricksvatten­försörjning och beredskapsplanering, säger Christina Nordin.

För att kunna följa upp hur mycket vatten som finns tillgängligt, särskilt i områden där det finns risk för vattenbrist, behövs även ett nationellt register över hur mycket vatten som används för olika behov.

PFAS kräver gemensamma insatser och beslut
För hantering av PFAS-föroreningar och andra miljögifter föreslår samordningen att:

Flera myndigheter ges finansiering för ökad samordning, förebyggande insatser, vägledning, hantering och övervakning av PFAS-föroreningar och andra persistenta miljögifter. Sverige bör arbeta för ett brett förbud mot användningen av PFAS-föroreningar.
Subventionering av enskilda brunnsägares PFAS-undersökningar för att skydda människor från att dricka förorenat vatten, samt bidra till en bättre övervakning av PFAS.

– Hanteringen av PFAS är en stor fråga – både sett till miljö, hälsa och ekonomi. Genom dricksvattensamordningen ser vi frågan ur flera perspektiv och kan konstatera att den kräver nationella och gemensamma insatser och beslut, säger Christina Nordin.

Förslag i VA-beredskapsutredningen
För en stärkt beredskap föreslår samordningsgruppen att förslagen i den så kallade VA-beredskapsutredningen genomförs. Andra behov som samordningsgruppen identifierat som viktiga är ökade resurser till länsstyrelser och kommuner för skydd av dricksvattenförsörjningen, samt en effektivare vattenanvändning.

I rapporten lyfts också utmaningar med nya regelverk kopplade till Nato-inträdet och dricksvattendirektivet, klimatanpassning och försörjning av kemikalier.

Källa: Livsmedelsverket,