Enligt en ny rapport med titeln ”Fungerande Flöden” från teknikkonsultföretaget WSP, framtagen tillsammans med Novus, krävs investeringar på upp till 600 miljarder kronor fram till år 2040 för att säkra tillgången till rent vatten och fungerande avlopp. Trots detta underinvesteras det fortfarande med omkring 10 miljarder kronor varje år.
– Kommunerna tar ansvar, men förutsättningarna skiljer sig stort. Utan statlig samordning och riktade stöd riskerar skillnaderna att öka, säger Anna Dahlman Petri, som presenterade rapporten på Vatten2025.
Rapporten, som bygger på intervjuer med kommunstyrelseordföranden, VA-organisationer och hushåll, visar att utmaningarna inom sektorn växer snabbt. Stora delar av infrastrukturen byggdes under 1950–1970-talen och närmar sig slutet av sin tekniska livslängd. Samtidigt ökar belastningen på systemen i takt med befolkningstillväxt, förtätning och klimatförändringar som leder till både skyfall och torka.
Höjda taxor och växande skillnader
Kommunerna har redan börjat höja VA-taxan. Enligt Svenskt Vattens senaste statistik ökade kostnaden för vatten och avlopp med i genomsnitt 11 procent under 2025, efter liknande höjningar under de två föregående åren. Ett genomsnittligt enbostadshus betalar nu 11 658 kronor per år – motsvarande 972 kronor i månaden – medan ett flerfamiljshus betalar cirka 602 kronor per lägenhet och månad.
Skillnaderna mellan kommuner har samtidigt ökat kraftigt. Enligt rapporten skiljer det 618 procent mellan den kommun som har lägst respektive högst brukningsavgift. Det innebär att ett hushåll i vissa kommuner betalar fem gånger så mycket som ett hushåll i andra delar av landet. Skillnaderna hänger ihop med varierande lokala förutsättningar, investeringsnivåer och räntekänslighet.
Finansieringsgap och krav på statlig medverkan
Nio av tio kommuner uppger att de har planer för framtida VA-investeringar, men 72 procent anser att dagens taxenivåer inte räcker för att täcka behoven. Var tredje kommun bedömer att taxan måste höjas med mer än 20 procent de kommande fem åren. Samtidigt ser två tredjedelar behov av kompletterande finansiering utöver VA-taxa och skattemedel.
Flera kommuner efterlyser statligt stöd eller en nationell fond för att kunna genomföra nödvändiga investeringar. Mindre kommuner med svag ekonomi uppger att det är omöjligt att bära kostnaderna själva. Flera pekar på att staten historiskt har medfinansierat utbyggnaden av VA-systemen och menar att ett liknande ansvar bör tas igen för att säkerställa en rättvis utveckling i hela landet.
Hushållen vill förstå mer
Undersökningen visar samtidigt att kunskapen om VA-systemet bland hushållen är begränsad. Endast sju procent kunde korrekt ange vilka fyra vattentjänster VA-taxan omfattar – dricksvatten, spillvatten, dagvatten från gata och dagvatten från fastighet. Nästan hälften av hushållen vet inte hur mycket de betalar varje månad.
Trots den låga kunskapen finns en vilja att lära sig mer. Drygt hälften av de tillfrågade vill ha mer information om hur kommunen planerar och investerar i VA-systemet, och en tredjedel uppger att de skulle vara mer positiva till en taxehöjning om syftet var tydligt och kopplat till samhällsnytta. Många accepterar måttliga höjningar, särskilt när de motiveras med säkrare dricksvatten, klimatanpassning eller ökad beredskap.
Priskänslighetsanalysen i rapporten visar att de flesta hushåll uppfattar taxan som rimlig upp till cirka 1000 kronor per månad, men att betalningsviljan minskar snabbt över den nivån. Vid en kostnad på 1300 kronor uppger en majoritet att privatekonomin skulle påverkas negativt.
Begränsad men växande risk för kreditförluster
Bland landets VA-organisationer rapporterar tre av tio en ökning av kreditförluster under det senaste året, men påverkan på ekonomin bedöms ännu som liten. Flera nämner fler inkassoärenden och tvister men beskriver situationen som hanterbar. Många uttrycker dock oro för att riskerna kan öka i takt med framtida taxehöjningar.
Organisationerna betonar vikten av tydligare betalningsdialoger och flexibla lösningar för att undvika att höjda avgifter leder till ökad skuldsättning bland hushållen.
Gemensamt ansvar för framtiden
WSP:s rapport drar slutsatsen att Sveriges VA-system står inför ett vägval. Det handlar inte bara om tekniska investeringar, utan om att trygga en samhällsbärande funktion för framtiden. Kommunerna har påbörjat arbetet, men de stora investeringarna kräver långsiktiga planeringsförutsättningar och statligt engagemang.
För att bygga förtroende hos allmänheten lyfter rapporten vikten av öppenhet och kommunikation. När syftet med taxehöjningar är tydligt och kopplat till konkreta förbättringar – som klimatanpassning, läckageminskning och dricksvattensäkerhet – ökar också förståelsen och betalningsviljan.
”Framtidens VA-investeringar kräver ett gemensamt ansvar mellan kommuner och stat,” konstaterar rapporten.
Anders Carlsson
