En destruktiv händelsekedja tar sin början när toalettstolen används som papperskorg. Föremålen som spolas ned orsakar kostsamma skador i reningsverken och ledningsnäten, och kan leda till katastrofala bräddningar av avloppsvatten som hotar sjöar och vattendrag.
Svenskt Vatten har beräknat att samhällets kostnader för fulspolning uppgår till 1-1,5 miljarder kronor varje år.
– Det blir konsumenterna som drabbas när kostnaderna läggs på va-taxan, säger Klara Westling, miljöexpert hos Svenskt Vatten.
Fulspolning är ett ständigt återkommande problem för reningsverk över hela landet. Det är inte bara i pumpstationerna och ledningarna som det nedspolade skräpet fastnar. Det skapar också stora problem i reningsverken. En större mängd fångas visserligen upp i grova rensgaller men en del skräp kan fortsätta vidare in i reningsverken där det fastnar i pumpar eller omrörare som används i reningsprocessen.
– Det gör att de antingen stoppar eller går sönder och behöver renoveras. Ibland måste man också pausa hela reningsprocessen för att ta bort det som har orsakat stoppen. Det här är så klart mycket kostsamma processer, säger Klara Westling.
Skräpet täcker även för luftningsutrustning som används i den biologiska reningen och försämrar tillgången till syre för mikroorganismer och bakterier som bidrar till att rena vattnet.
Enligt Svenskt Vattens beräkningar rensas ungefär ett kilo skräp per person och år i reningsverken i Sverige.
Men skräpet är inte bara ett hot mot dyrbar utrustning i va-systemen och reningsverket. Det utgör också ett hot mot sjöar och vattendrag. Bräddningar, det vill säga tillfälliga utsläpp av orenat avloppsvatten, sker oftast vid kraftiga regn. Ledningssystemen är visserligen byggda för att klara regn upp till en viss storlek med vid extrem nederbörd klarar de inte att ta emot allt vatten. Men skräp i ledningarna förvärrar situationen.
– Med stopp eller delvis stopp i ledningsnätet, på grund av att en stor klump ligger i vägen, kan va-systemen inte hantera så pass stora regn som de egentligen skulle klara. Det leder till att systemet behöver brädda tidigare än vad som är planerat, säger Klara Westling.
Det orenade avloppsvattnet som kommer ut i naturen innehåller inte bara smittämnen som exempelvis medför att badplatser måste stängas av. Avloppsvattnet medför också övergödande ämnen som fosfor samt syreförbrukande ämnen.
– En annan miljöhotande effekt av fulspolning är att plastskräp som slängs i toalettstolen inte bryts ner. Då kommer det i många fall gå igenom reningsverket och antingen hamna i vattnet som släpps till recipient, alltså ute i sjöar eller hav eller andra vattenlag eller i slammet. Då får vi mikroplastkontaminerat vatten och slam från reningsverket i naturen, säger Klara Westling.
Svenskt Vatten har beräknat att samhällets kostnader för fulspolning uppgår till 1-1,5 miljarder kronor varje år.
– I detta belopp har vi ändå inte räknat med de stora miljökostnader som uppstår på grund av bräddningar av orenat avloppsvatten till våra sjöar och vattendrag efter igensättning på grund av felaktigt märkta så kallade ”spolbara produkter” samt energikostnader för att bryta ned de mindre delar av dessa produkter" som är biologiskt nedbrytbara, säger Klara Westling.
Vilka är de vanligaste fulspolningarna?
– Snus, och nu för tiden portionssnus, brukar man säga är den vanligaste. Och det orsakar skada eftersom höljet runt snuset i vissa fall innehåller miljöfarliga parametrar som mikroplast.
Orsakar snus de största skadorna?
– Nej. Våtservetter är den absolut största boven. De är ju inte som toapapper som är tillverkat så att det snabbt löses upp när man blandar det med vatten.
Detsamma händer inte med våtservetter, och väldigt många våtservetter innehåller också plast. Då bryts de inte ner alls. Våtservetter har också en tendens att tvinna sig och fastna. De är dessutom ganska starka, och det är inte lätt att ta sönder en våtservett, så de orsakar jättemycket problem, säger Klara Westling.
Har problemet med våtservetter ökat över tiden?
– Vi började använda väldigt mycket mer våtservetter i vardagen under covid. Sedan förväntade man sig att användningen skulle gå ner efter pandemin. Men det har den inte gjort. Det är en ny vana som har skapats.
Vad kan man göra för att vända utvecklingen?
– Först och främst: Placera en papperskorg på toaletten. I toaletten ska bara kiss, bajs och toalettpapper hamna.
Går det att använda lagstiftning och regelverk för att motverka fulspolning?
– Det är faktiskt redan i dag olagligt att spola ner någonting annat än kiss, bajs och toalettpapper även om många inte känner till det. Vi har en lag som heter lagen om allmänna vattentjänster som reglerar avloppsrening, va-verksamheter, och förhållandet mellan den som brukar vattentjänsten och va-organisationen och så vidare. Och av lagen framgår det att det är förbjudet att spola ner något som skadar anläggningarna. Men det är ju väldigt svårt att följa upp när någon har spolat ner någonting som inte får spolas ner. Den här lagen måste alltså också följas av kommunikation.
Vilket är tillverkarnas och industrins ansvar?
– Det underlättar inte att vi har en industri som tillverkar olika typer av produkter, till exempel våtservetter, som väldigt gärna vill märka dem som spolbara. Flushable eller biodegradable på engelska kan det stå vilket kan tolkas som att det här bryts ner väldigt snabbt och kan spolas ner i avloppet.
Är det överhuvudtaget bra att ange att produkter är nedspolningsbara?
– Just nu pågår det ett arbete inom ISO, den världsomspännande standardiseringsorganisationen, om att sätta en standard på hur man kan klassa produkter som spolningsbara. Det har sitt ursprung i främst USA och Sydostasien varifrån det uppges att de inte kan förhindra att folk spolar folk ner vad som helst. Därför är det viktigt för dem att det i alla fall finns information om vad man kan spola ner.
Men i Europa är vi väldigt negativa till att märka produkter som spolbara. I många europeiska länder är det redan i dag förbjudet att spola ner någonting annat än kiss, bajs och toalettpapper.
Hur ställer sig Svenskt Vatten till det här initiativet?
– Vi som organisation jobbar väldigt hårt för att den här standarden inte ska bli verklighet. Vi ser en jättestor risk för förvirring hos konsumenter. De kan fråga sig: Finns det några produkter som är spolbara och vissa som inte är spolbara? Dessutom skapar det en bild av att man får spola ner annat än kiss, bajs toapapper. Då kanske man börjar spola ner andra produkter också. Det finns ju väldigt starka krafter som vill skapa spolbara produkter. Vilket sedan får väldigt negativt påverkan på reningsverken, på miljön och ger ökade kostnader för konsumenterna.
Anders Carlsson
