3D-printning kan bli ett sätt att säkra tillgången på reservdelar inom dricksvattenproduktion vid kris eller störda leveranser. Det visar ett projekt som RISE genomfört på uppdrag av Livsmedelsverket.
Studien har undersökt om additiv tillverkning kan stärka beredskapen, bland annat genom att identifiera vilka reservdelar som lämpar sig, vilka tidsvinster som kan uppnås och vilka material som fungerar i kontakt med dricksvatten.
Kan minska sårbarhet vid leveransstörningar
Enligt projektet kan produktionen hållas igång genom att kritiska komponenter tillverkas lokalt, förutsatt att delar identifieras och digitaliseras i förväg.
– Det vi har sett är att det går att vinna mycket tid genom att 3D-printa reservdelar. Det gäller särskilt om producenterna förbereder sig genom att identifiera och skanna in kritiska reservdelar i förväg. Det finns både kompetens och utrustning för 3D-printing i Sverige som kan användas, säger Susanne Norén, enhetschef vid Livsmedelsverket.
Material och regelverk begränsar
Samtidigt pekar studien på flera hinder. Det finns i dag begränsat med material som är godkända för kontakt med dricksvatten och livsmedel, och regelverket behöver analyseras vidare.
– Idag finns få printmaterial som vi säkert vet fungerar i kontakt med dricksvatten och andra livsmedel, här behövs fler tester. Vi behöver också titta mer på förutsättningar i regelverket. Men om kriget skulle bryta ut idag, kan vi tillverka i de material som redan finns, säger Susanne Norén.
Livsmedelsverket
