Trots förbud mot skrubbervatten och svartvatten är utsläpp av gråvatten från fartyg fortfarande tillåtna i Östersjön. Avloppsvattnet från duschar, kök och tvättutrymmen innehåller metaller, mikroplaster och organiskt material som påverkar ekosystemet. En ny rapport från Lighthouse och Trafikverket analyserar miljöeffekter och kostnader för alternativa sätt att hantera gråvatten.
Gråvatten utan förbud
Sedan 1 juli 2025 är det förbjudet att släppa ut skrubbervatten i Sveriges territorialvatten. Sedan 2021 är det, enligt IMO:s regler, förbjudet för passagerarfartyg att släppa ut svartvatten i hela Östersjön. Däremot saknas i dag både svensk och internationell reglering som förbjuder utsläpp av gråvatten.
– I en tidigare studie kunde vi konstatera att gråvatten innehöll höga nivåer av olika näringsämnen, som kväve och fosfor. Det är kort sagt förorenande, säger Jenette Tifuh Mujingni, som lett forskningsprojektet Cost-Benefit Analysis of Alternative Greywater.
Tio scenarier granskades
I projektet har en integrerad kostnads–nyttoanalys genomförts för hur gråvatten från fartyg kan hanteras genom hamnmottagning, landbaserad rening och återanvändning i Östersjön. Tio scenarier analyserades, från direktutsläpp i havet till avancerad landbaserad rening med återanvändning. Trelleborgs hamn har använts som ett representativt fall.
Alla scenarier visade sig vara dyrare än direktutsläpp till havs.
– Bland scenarierna som fokuserar på att enbart rena gråvattnet är det inget som uppnår en positiv samhällsekonomisk nettonytta. Miljövinsterna är för begränsade i förhållande till kostnaden för att det ska bli hållbart.
Återanvändning ger större nytta
De scenarier som inkluderade återanvändning gav tydligt bättre utfall. I de mest avancerade alternativen används det renade gråvattnet exempelvis till toalettspolning ombord, vilket minskar behovet av färskvatten. Dessa lösningar ger större miljönyttor och lägre samhällsekonomiska förluster än alternativ utan återanvändning. Full återanvändning gav bäst resultat, men är fortfarande marginellt olönsam.
– Processerna är kostsamma. För att kunna återanvända vattnet behöver exempelvis Trelleborgs hamn uppgradera sitt reningssystem för att säkerställa tillräckligt hög kvalitet, säger Jenette Tifuh Mujingni.
Kostnader och styrmedel
Studien visar på en obalans mellan aktörerna. Rederierna står för de största kostnaderna, medan hamnar påverkas i mindre utsträckning och kommuner främst gynnas genom minskad belastning på avloppsreningsverken. För att de mest miljömässigt fördelaktiga lösningarna ska införas krävs därför styrmedel och nya regelverk.
– Jag tror det kommer införas. I flera länder är det under diskussion och Finland har redan beslutat att införa ett förbud mot utsläpp av gråvatten i sitt territorialvatten från och med 1 januari 2030.
Källa: Lighthouse
