Halterna av PFAS-ämnen i mark och vatten är högre på gårdar med potatisodling än på gårdar utan potatisodling. Det visar nya svenska forskningsresultat från två pågående projekt om TFA och PFAS i jordbruksmiljön. Resultaten kopplas till användning av vissa kemiska växtskyddsmedel mot potatisbladmögel.
Forskarna ser samband mellan användningen av PFAS-bildande växtskyddsmedel och förekomsten av TFA i jordbruksnära vattenmiljöer.
– Resultaten visar redan efter ett år tydliga skillnader och pekar på att gårdar med potatisodling kan behöva minska användningen av kemiska växtskyddsmedel med PFAS kraftigt framöver. Forskningen fortsätter nu under 2026 och 2027 för att ge en ännu tydligare bild av hur framtidens odling kan se ut, säger Lars Wiik, forskare och projektledare på Hushållningssällskapet Skåne.
Högre PFAS-halter på potatisgårdar
I ett av forskningsprojekten har forskare jämfört gårdar med och utan potatisodling i södra Sverige. Studien visar:
• Högre PFAS-halter i dricksvatten på gårdar med potatisodling.
• Högre PFAS-halter i dammar, bäckar och andra vattenmiljöer på potatisgårdar.
• Högre PFAS-halter i åkerjord på gårdar som odlar potatis.
• Högre PFAS-halter i fält där potatis odlats det senaste året jämfört med fält där potatis odlats för två eller tre år sedan.
Kraftiga ökningar av TFA i vatten
I ett annat projekt har forskare följt hur TFA sprids i fältförsök i Halland med rutvis dränering där potatis odlats med olika bekämpningsstrategier.
Forskarna såg bland annat:
• Ingen skillnad i potatisskörd mellan behandlingar med eller utan PFAS-bildande fungicider.
• Ungefär dubbelt så hög halt av TFA i potatis behandlad med fluazinam jämfört med potatis odlad utan fluazinam.
• Kraftigt förhöjda halter av TFA i dräneringsvatten cirka 1–1,5 månad efter skörd.
• Tydliga toppar av TFA i bäckvatten under hösten efter skörd med ökningar på omkring 2500 ng/l över bakgrundsnivån.
De uppmätta halterna innebär att vattnet periodvis överskrider föreslagna gränsvärden för PFAS i ytvatten.
– PFAS finns överallt omkring oss, i produkter vi använder varje dag och i miljön vi lever i. Trots att studien bara visar en liten del av all förekomst är det viktigt att vi agerar i tid, förklarar Lars Wiik.
Forskningen finansieras av Jordbruksverket och Stiftelsen Lantbruksforskning och fortsätter under de kommande två åren.
