Takten i restaureringen av hav, sjöar och vattendrag behöver öka för att Sverige ska uppfylla kraven i EU:s naturrestaureringsförordning. Det framgår av det förslag till nationell restaureringsplan som Havs- och vattenmyndigheten nyligen har överlämnat till regeringen. Myndigheten bedömer att arbetet behöver bli bättre samordnat och mer effektivt för att målen ska nås fram till 2050.
Havs- och vattenmyndigheten har tillsammans med Naturvårdsverket och tre andra myndigheter tagit fram planen. Naturrestaureringsförordningen började gälla 2024 och syftar till att stärka biologisk mångfald och bidra till att bromsa klimatförändringarna.
Sverige har över 100 000 sjöar, 500 000 kilometer vattendrag och cirka 150 000 kvadratkilometer hav. Enligt förslaget krävs fler och mer samordnade åtgärder för att bevara, förbättra och återetablera livsmiljöer som riskerar att försämras eller försvinna.
Åtgärder i sjöar och vattendrag
För inlandsvatten föreslås insatser för att återställa strukturer och funktioner, särskilt i rensade vattendrag. Det kan handla om att ta bort vandringshinder och återskapa livsmiljöer så att arter kan nå sina ursprungliga områden. Även pågående arbete mot övergödning och försurning behöver anpassas till förordningens krav.
– Åtgärder för vattenmiljöer behöver planeras utifrån hela avrinningsområden för att ge bäst resultat och nå målen i naturrestaureringsförordningen. Det betyder att man måste se till hela ekosystemet, både hur det ska bevaras och hur det kan användas på ett hållbart sätt. Åtgärderna behöver samordnas inom varje avrinningsområde, bygga på nationell kunskap och tas fram i dialog med berörda aktörer, säger Erik Årnfelt på Havs- och vattenmyndigheten.
Återställning av gamla flottningsleder lyfts som ett exempel på åtgärder som kan stärka fiskbestånd genom att återskapa lek- och uppväxtområden.
Åtgärder i havet
I havsmiljön betonas behovet av att bevara livsmiljöer i gott skick och minska påverkan i försämrade områden. Det gäller bland annat övergödning, bottentrålning och muddring. Förslaget pekar också på behov av stärkt områdesskydd och aktiva restaureringsinsatser.
– Det handlar till exempel om att minska övergödning, alltså att för mycket näringsämnen hamnar i vattnet. Man behöver också minska fysisk påverkan, som bottentrålning och muddring. Dessutom krävs ett starkare skydd av havsområden och aktiva insatser för att återskapa olika typer av livsmiljöer. Det är även här viktigt att arbeta i större områden som hör ihop och att se till ekosystemet. Arbetet måste också samordnas med åtgärdsprogrammet för havsmiljön (ÅPH), som just nu uppdateras, säger Karin Pettersson på Havs- och vattenmyndigheten.
Arbetet med planen har föregåtts av dialog med statliga myndigheter, länsstyrelser, kommuner, organisationer, branschaktörer och forskare.
Källa: Havs och Vatten myndigheten
