Har du märkt att samma gatuavsnitt på kommunens bilvägar eller cykel- och gångvägar grävs upp gång efter gång? En orsak kan vara brist på samordning mellan aktörer som ansvarar för olika delar av infrastrukturen på gatan. Forskare vid Luleå tekniska universitet har nu tagit fram en modell för effektiv samordning när Sverige står inför historiskt stora underhållsbehov av föråldrade vatten- och avloppsnät.
Stora behov i VA-näten
Dricksvatten- och avloppsnätet i Sverige står inför stora utmaningar på grund av eftersatt underhåll, befolkningstillväxt, klimatförändringar och skärpta miljökrav. I samband med miljonprogrammet i Sverige 1965–1975, den största bostadssatsningen i Sveriges historia, så anlades även enorma nätverk av vattenledningar för avlopp och dagvatten som nu har stora underhållsbehov. Under den perioden användes ofta vattenledningar gjorda av segjärn som saknar korrosionsskydd. Även ledningar från 1930-, 40- och 50-talet kommer snart att behöva bytas ut. De stora underhållsbehoven av VA-ledningsnäten gäller för de flesta kommuner i Sverige och storstädernas förorter. Det handlar om mångmiljardbelopp för enskilda kommuner.
Samma gator grävs upp flera gånger
Nätverket av kommunala vatten- och avloppsledningar är placerade under våra gång-, cykel- och bilvägar som behöver grävas upp när ledningarna ska bytas. Genom att samordna underhåll mellan aktörer som ansvarar för olika delar av kommunal infrastruktur kan man minska kostnader, miljöpåverkan och störningar för allmänheten. Det är väl känt av kommunala aktörer att det kan vara fördelaktigt att samordna planerna med varandra vid förnyelse av infrastruktur för vatten, värme och vägar men det är svårt att lyckas med det. Ett hinder är att det hittills inte har funnits något väl fungerande modelleringsverktyg som kan hjälpa till att uppskatta hur en viss samordningsstrategi påverkar kostnaderna för infrastrukturförnyelse på lång sikt.
Samordningsfönster styr planeringen
Youen Pericault har utvecklat en metod som underlättar långsiktigt samarbete mellan aktörer för förnyelse av infrastruktur. Metoden bygger förenklat på begreppet samordningsfönster. Det talar om inom vilken tidsram det lönar sig att tidigarelägga planerna på att byta ut en VA-ledning eller vägöverbyggnad för att kunna samverka om schaktning och asfaltering och dela etableringskostnader med andra infrastrukturägare på samma vägsträcka. Då kan vattenledning, avloppsledning och gata förnyas i ett enda omläggningsprojekt. Youen Pericaults modell gör att man kan hitta ett optimalt samordningsfönster utifrån infrastrukturens ålder och de lokala kostnaderna för att bygga om ledningar och vägar.
Testas i fler kommuner
För att demonstrera metodens användbarhet och för att undersöka optimala samordningsnivåer tillämpade Youen Pericault metoden i Luleå kommun och resultaten kan appliceras på många kommuner i Sverige. Ett samordningsfönster på 15 år visade kunna minska kostnaderna för reinvesteringar med ungefär 15 procent. Samtidigt minskade klimatpåverkan mätt som global uppvärmningspotential med 14 procent eftersom man slapp gräva upp samma gata flera gånger. Det sparade material, transporter och energi.
– Om kommuner gör samordnade analyser av vatten-, avlopps- och väginfrastruktur inom ett gemensamt planeringsfönster, till exempel över 15 år, kan de hitta lösningar som sparar pengar, minskar klimatpåverkan och förenklar livet för invånarna. Det här är en samhällsnytta som riskerar att gå förlorad om varje verksamhet fortsätter planera utan tydliga strategier för hur arbetet ska samordnas med annan närliggande infrastruktur, säger Youen Pericault.
Forskningen finansierades av Vinnova och Formas. I ett nytt forskningsprojekt ska modellen testas skarpt i ytterligare fyra kommuner.
